Overkligt känns det...

Idag är stunden kommen, dagen då Sven faktiskt begav sig till Tyskland (Essen) för att bosätta sig där i ett halvår (halvår 1 av 2) och fortsätta sin traineetjänst. Vi har ju vetat om det typ ett år nu men man skjuter ju gärna jobbiga saker framför sig.. Känns piss. Vi har inte vart ifrån varann så värst många dagar i sträck under våra 6,5 år tillsammans. Bara vetskapen om det gör att mina läppar börjar darra. 
 
Idag var det alltså dags, jag skjutsade honom till flygplatsen och vinkade honom hej då, kunde inte hålla tillbaks mina tårar (jag vet lite töntigt). Som om vi aldrig skulle ses mer ^^, det är ju bara 2,5 veckor kvar tills vi ses nästa gång... Hör av dig när du landat..
 
Flyget gått bra, väl under mitt kvällspass på jobb ser jag att jag fått ett sms från en ångestladdad Sven. Lägenheten inte i så bra skick, fanns typ inga grejer i den (iaf inte i köket vilket han okså blivit lovad att allt ska finnas, strykjärn etectera, skjortorna skall ju strykas)inte fått något bredband som han blivit utlovad heller vilket behövs för att jag och babe ska kunna hålla kontakt utan att jag får mer skulder (utöver csn, var inte oroliga- så knapert har jag det inte, fastän man inte blir vidare rik som sjuksköterska)
 
Att veta att han sitter där nere i en sunken lägenhet, gråten i halsen (vilket händer ytterst sällan från hans sida) panikslagen.. det gör ont i mig.. Det kommer bli bättre.. dag för dag.. jag har ju åtminstone vänner och familj omkring mig, han har nada.. jo jobb förstås.. Hoppas han mår bättre snart, han fick pratat av sig lite ikväll..
 
så nu hoppas jag att det är jan den 24 snart! hoppla hoppla!
 
Ibland behöver man bara få skriva av sig så släpper ångesten lite.. dessutom läser inte så många här så blir nästan som en dagbok =) som hjälper mig genom svåra stunder. tack!
 
Nu ska jag och mina två bebisar (katterna) förhoppningsvis sova gott.. trots att vårt ena hjärta saknas.. känns på nåt vis så mycket jobbigare när man vet vart han befinner sig och att det dröjer länge tills vi ses nästa gång.. ändå är det typ bara 15 timmar sedan vi sågs.. känns dock inte så..
 
jaja. nu ska jag inte tråka ut den stackare som faktiskt tar sig tid och läser detta.. Hoppas DU också får en god natts sömn! 
 
Love Love


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0